Shamanism

© margareta nobell

Shamanism; En religionshistorisk och antropologisk  term för en viss sorts religiösa funktionärers spirituella tillvägagångssätt och orientation i Universum. Shamanism står för den typ av andligt arbete som shamaner gör. Shamaner är de helare, botare, siare och problemlösare som arbetar med extastekniker och gör själsresor till andra verkligheter i syftet att bota, hela, sia eller utföra magiska ting – i allmänhet till hjälp för sitt samfund, sig själv och andra. Shamaner finner man traditionellt hos jägar- och samlarfolk, samt i teknologiskt outvecklade jordbrukssamhällen. Trots att de flesta samhällen idag har utvecklats mot större teknologisk kunskap så finns en del av de traditionella shamanerna kvar – ett tecken på att deras verksamhet fungerar kanske? I takt med att kyrka eller statsapparat lossar sitt grepp om folk och traditionella andliga vägar blir tillåtna igen ökar intresset för shamanism, både vad det gäller tradition, bot och världsbilderna som den shamanska aktiviteten grundar sig på.

Termen shamanism står också, idag, för en sprirituell inriktning som under sent 1900-tal blivit en egen tradition inom den nyhedniska kulten. Tusentals människor lär sig idag grunderna i och om shamanism på kurs, lite färre lär sig mer avancerade tekniker. Många av dessa västerlandets shamanstudenter har en genuin vilja att leva mer i samklang med naturen; att hjälpa, bota, vara till nytta för både Moder Jord och alla våra släktingar. Många av dem lyckas också med det. Andra har behov av att fjädra med en ny identitet. Instant shamans. Trots att det är mycket möjligt att också de lyckas i sina uppsåt så faller idén på sin egen orimlighet, för även om shamanen definitivt får en speciell identitet så är det inte en hon kan beställa fram själv.  

Krakavarg, av Kraka Gustafson

Shamanism är uråldrig kunskap som funnits i minst 20 000 år, kanske t o m i 200 000 år, över hela världen – också i Europa. Grottmålningarna i Frankrike och Spanien brukar tas som exempel på shamansk verksamhet i kulten, liksom hällristningarna här i Norden.  

Shamanens kraft behövs lika mycket idag som när människan först började vandra på Jordens yta. Därför finns kraften och möjligheten att upptäcka den kvar. Det finns inget som hindrar någon av oss från att arbeta utifrån shamansk praxis och därmed bli mycket klokare. Vi kan finna och kommunicera med våra skyddsandar, kraftdjur och lärare. Vi kan stärka länken mellan människan, naturen och resten av Universums krafter och vi kan göra lite husbehovsbot och -magi, kanske också viss själsåterhämtning och grundläggande arbete inför döden. Alla kan lära sig grunderna, men alla kan inte bli shamaner – då menar jag shaman i traditionell mening. Och är det inte shaman man är så kanske man kan fundera på att kalla sig för något annat? Eller som en av mina bästa världsliga lärare brukar svara på frågan ”Hur lång tid tar det att bli shaman?” ”(...) Det tar bara ett par minuter att få en shamansk upplevelse, men att bli shaman tar en livstid, och om du någonsin hör dig själv säga ”Nu är jag shaman!” så är det ett klart tecken på att du fortfarande är lärling.” (ur Horwitz. J; All Life is Connected)

Det är viktigt att försöka ta reda på vilka uppgifter man själv har i detta liv, och verka utifrån det perspektivet. Det finns så många sätt att hela och bidra till den stora cirkelns balans. Så många yrken vi kan vara nyttiga i. Min önskan är att fler människor ska upptäcka sina egna möjligheter i samklang med allt liv. Vi – liksom alla folk överallt och före oss - får lära oss att skilja de bättre shamanerna och lärarna från de sämre. Eller kanske man hellre ska säga att vi får se vilka som passar just oss, som individer, och lita på vår magkänsla i omdömet. Den som är bäst för mig kanske inte är bäst för dig osv. Ursprungsfolken har av tradition haft rätt hårda krav på vad en shaman ska kunna göra för att bli accepterad i rollen. Shamanen var – och är i vissa fall ännu - den doktor och siare de hade att sätta sin tilltro till när sjukdom uppstod, bytesdjuren försvann eller missväxt rådde, så valet var livsviktigt för hela folket och de fakirartade testerna blev ofta därefter.  

Personligen har jag svårt att se shamanism som en tradition, nyhednisk eller arkaisk. Traditionellt har shamanismen existerat i många olika kulturer, alla med sina unika traditioner och religiösa egenarter. Shamanism bygger på uråldrig kunskap, lika gammal som människan själv som art, antagligen ännu äldre.

De äldsta talar till oss genom andarna – en del av dessa andar har djurform och kallas idag oftast för kraftdjur, men det finns fler namn för dem och det finns fler andar. Den som studerar shamanism nu inser snart att allt har liv och att allt liv är förbundet i den stora cirkeln. Traditioner däremot skapas till stor del av människan.

Shamanism lärs i västerlandet ut från olika kurscenter eller också genom enstaka lärare. Det finns redan flera traditioner varav den äldsta är ett försök till kulturellt renskalad praxis; prof. Michael Harners metoder ligger då till grund. Andra moderna traditioner kan använda olika kulturers heliga kunskap som inspiration – inte sällan betonas att det är autentiska metoder. Hur det sedan är med detta varierar i hög grad. Alltså finns det både äkta och falska shamaner från indianska kulturer och nyshamaner som har dessa som inspiration – och redan där finns stora skillnader, för ett indianfolk gör inte likadant som ett annat, även om det kan finnas klara paralleller. Vi har också shamanism med grunderna i keltiska och/eller nordiska förkristna kulturer, eller med den asiatiska kontinentens kulturer i blickfånget. Sedan har vi ju vissa afrikanska folks shamanism, samernas och de ursprungliga australiernas... Så hur ska jag kunna kalla shamanism för en tradition? även om shamansk praxis och kosmologi har klara likheter världen runt så är också skillnaderna stora.

Seende, av Kraka Gustafson

Den som arbetar med shamanism fylls av kraft, men det är inte meningen att hon - eller han - ska bli stinn av den. Kraften är till för att användas till förmån för Moder Jord och alla våra släktingar; den myriad av liv som vi är omgivna av och delar världen med.

Gillar du Krakas bilder? Leta efter Kraka genom hennes blogg!

Krååå