Häxor & Häxkonst

 

Häxor och häxkonst är ord som det på något sätt har gått inflation i idag, när alla vill vara så speciella. Fjortonåriga flickor säger att de är häxor samtidigt som de köper de mest nybörjarinriktade böckerna hos new age-handlarna. Kan alla som vill vara häxor? Jag skulle vilja svara både ja och nej. Felet, i mina ögon, är att göra modern häxkonst till en fjäder i örat som ska få en att vara speciell. Det blir bara en attityd bland alla andra. En attityd som kräver sin klädstil och en massa prylar. Prylarna gör knappast häxan, inte attityden heller, även om det onekligen kan vara så att någon kan hjälpa sig själv genom att bygga upp en ny och starkare identitet med hjälp av alla dessa runt-i-kring-grejor. Som vissa andra bygger identitet med lyxiga bilmärken, designkläder m m. Sedan kan man ju ha en förkärlek för en viss klädstil, men tanken är ju att en häxa ska kunna något också.

 

 

 

 

Förr kallades häxan klok gumma. ännu längre tillbaks - om vi ser till den tid som beskrivs i den isländska sagalitteraturen - så sa man om vissa kvinnor att de var mycket trollkunniga. När den kloka eller trollkunniga började kallas häxa hade redan den tid börjat när hon inte behövde kunna något alls om trollkonst för att bli torterad och avrättad som häxa. Precis som de som torterades och avrättades i diktaturer likt Pinochets Chile knappast alla var motståndskämpar. Den typen av häxjakt pågår än, bara etiketten som sätts på den lede fi förändras; kommunist, terrorist, taliban - you name it. Ordet häxa - som självpåtagen etikett - har fått sin lavinartade spridning i vår tid tack vare två saker: Gardneriansk wicca och vissa alternativa amerikanska rörelser som på 1960-talet aktivt sökte alternativ religion.. Några av dessa rörelser tog till sig Gardneriansk wicca och seden att kalla sig häxor, samtidigt som de ändrade en hel del av vad de tagit till sig. En av föregångarna i den processen är Z. Budapest, som grundade Dianic Wicca. Nu finns ett flertal olika wiccatraditioner och än fler häxtraditioner där häxorna valt att vara vilda, snarare än att ingå i en religion. 

 

 

 

 

 

Alternativ religion har i de engelskspråkiga länderna till stor del handlat om alternativ politik också. Att kalla sig häxa var för många en politisk handling. Avsikten var - och är - att hedra alla dem som blivit avrättade som häxor. Samtidigt är det ett sätt att medvetet förändra ordets betydelse. Häxa, under senmedeltiden och renässansen innebär något i stil med elak sagohäxa la Pomperipossa som både åt barn och kunde ta männens mandom ifrån dem. Naturligtvis för att förlusta sig med själv, vid behov, för kvinnan var sexuellt omättlig. Dessutom ville häxan bara ont; missfall, missväxt, jordens och människornas undergång - i detta var hon Djävulens verktyg och sammansvurna. Det är lätt att se att det hela är en bild som tillkommit på grund av misogyni och sexuell frustration, i kyrkomännens sjukligt späkta hjärnor, men det tycks som om herrarna har fasat tidigare: även häxor och trollkonor i de klassiska grekiska och romerska berättelserna har liknande drag, som mansslukerskor. Inspiration fanns för den tidens s k lärde - och inspiration finns för oss att förändra den mytiska bilden av häxan till bilden av en kraftfull människa som förstått något om livets och Universums mysterier. Den som kommit dit är en kvinna (eller man) som kan använda sina kunskaper till att förändra sin egen, och i vissa fall andras, tillvaro. 

 

 

Så vad är häxkonst då? Och vem kan vara en häxa? Det är ofta ställda frågor som får varierade svar beroende på vem som svarar. 

 

fotokonst vidka radon

En del wiccaner kallar sig häxor, andra inte och eftersom Wicca, som är en religion, inte tilltalar alla med dragning åt det ockulta - i ordets egentliga mening - så finns det naturligtvis vilda häxor som i övrigt jobbar med sin magiska utbildning på sätt som kan vara rätt likt wiccanernas. 

 

Idag finns det en uppsjö av häxtraditioner - traditioner i den meningen att man lär sig av någon och/eller lär ut till någon. Tradition i det här fallet handlar inte om att följa någon urgammal historisk tradition, även om vissa gärna vill ge sken av att det är så. Visserligen kan en och en annan nutida häxa ha lärt ett och ett annat av sin mor, mormor eller mormorsmor som slog bly, spådde i kaffe, stämde blod eller något annat som de kloka har kunnat i alla tider, men de är få  - om vi ser till alla som säger sig vara häxor idag - och de kunniga jobbar i allmänhet i skymundan på sina orter där de har klienter som vet om deras kunskaper. Dessa kunniga kvinnor och män tycker i allmänhet inte att det är så märkvärdigt, det de gör eller ser, för de har ju alltid gjort det, alltid haft det runt i kring sig. Många av dem skulle dessutom tveka att använda ordet häxa, en och annan är tillochmed kristen. Botekonst och siarkonst har lång tradition i vårt land likaväl som i andra. 

 

Synskhet och botegåvor är också ett mänskligt fenomen - människan lierad med Krafterna. Att vara synsk är en gåva eller en börda, beroende på hur man ser det. Inte alla vill slå mynt av sina gåvor, oavsett vilka gåvor de har. Men - det har tydligen blivit mode att komma ifrån obrutna, magiska släktled, så ta alla försäkringar om "unbroken lineage" på utländska sidor med ett par nypor salt! Dessa häxor eller shamanaspiranter kan vara väldigt bra på det de gör, och några av dem kan säkert ha en häxa i sitt släktled, med tanke på att wiccarörelsen tog fart på 1950-talet i ett Storbritannien som dels äntligen blev av med sina häxerilagar, dels hade varit genomsyrat av mer eller mindre hemliga ordnar och sällskap sedan 1700-talets mitt. Men ordnarna var inga folkloristiska häxrörelser - i vissa av dem forskades det i mystik, magi och makt; numerologi, astrologi, kabbala, kristen mystik m m - andra var yrkesrelaterade. Själv räknar jag kallt med att de flesta som åberopar autenticitet fortfarande är intränade i tekniker och tankesätt som de har lärt på kurs eller i nåt coven som de jobbat med. För tio år sedan fann man inte många hemsidor där obrutna släktled åberopades som kunskapskälla, men det började då, så antingen har de ploppat upp som svampar ur jorden, alternativt vågat sig ut ur garderoben - och då kan man också fråga sig om det de fått lära i sina obrutna led är så mycket mer än det du nog också kan; sova i skogen, känna till några örter och ramsor och sätta ut mat till tomten. För du har väl bundit krans till midsommar, någon gång, sjungit den gamla gotländska "Uti vår hage" och burit söt gröt med skvalpig mjölk och smör någon jul för att hedra hustomten? Och visst har någon i släkten pratat sanndrömmar med dig? Så växte jag upp, och jag tänker att mellan mig och den riktiga sejdkonan eller klokgumman är det ändå brutna led. Kanske är det också tur, för när jag läser i Ebbe Schöns och andra etnologers böcker om hur trolleriet gick till då, så inser jag att mitt trolleri sker i en annan tid och kräver andra medel. Grodor, fladdermöss och ormar kan leva lugnt i min närhet men om de råkar bli överkörda eller av annan anledning ligga färdiga i min väg, då är jag bums på!

 

 

 

 

 

 

De som kallar sig häxor idag har ofta ett religiöst drag också. Med det menar jag att de har en egen tro och kosmologi som baseras på deras erfarenheter, fallenheter och mentala inriktningar. Den som går in i en wiccansk coven kommer i kontakt med en kosmologi som hon går in i och annammar, i takt med erfarenheterna - och hon kan revidera den med tiden - vare sig hon kallar sig häxa eller ej. De som tillhör vildhäxorna följer sitt hjärta snarare än någon religion. Deras kosmologi byggs upp efterhand, fast det är inte säkert att de tänker så mycket på hur den ser ut. En hel del inspiration kommer också från böcker. Alla är ju läskunniga idag och den häxa som aldrig har läst en bok om häxkonst eller shamanism är nog mäkta sällsynt. Man kan inte bli häxa genom att läsa en bok, men man kan få inspiration och man kan ta till sig och pröva nya tekniker. Sedan kan man förändra dem så att de passar en själv. Så gjorde också berömda kloka på 16-1800-talen här. Det finns det bokbevis på. En bra svartkonstbok var lika eftertraktad då som nu, bara mer svårtillgänglig. Ändå är det inte helt fel att tala om gamla traditioner i samband med häxkonst, för även om mycket skiljer den moderna häxan från hennes kloka systrar ur historien så finns det också likheter mellan dem. Ända sedan bronsåldern, och antagligen ännu längre tillbaks, har den trollkunniges påse haft ungefär samma innehåll. Nya tider och ny teknik har medfört förändringar, men inte så stora som man kan tro just när det gäller Kraften. 

När det sen gäller att berätta om den utövade häxkonsten - eller Kraften i sig - så kan jag bara svara att häxor är ingen homogen grupp! ändå frågor många hur häxor gör, tänker etc.  Det är högst indivituellt vad en häxa tror - och gör. I mina ögon skiljer sig inte häxkonsten så mycket från shamanismen. Det är mest en fråga om skillnad i tekniker. För mig kompletterar de här båda grundtraditioner varandra på ett helt naturligt sätt.

 

Mer? Gå genom fönstret...

margareta nobell