Moder Jord - källan till vår kunskap

 

 

Häxan - precis som shamanen - hämtar sin kraft från Universums mysterium. Vägen till kunskap går genom Moder Jord och den natur vi har runt i kring oss. Genom att lära känna naturen lär vi känna oss själva. Vi lär av vind, vatten, stenar, träd, eld - ja av allt liv. Vi lär av småfolk, bergsfolk och alver. Vi lär av stjärnor och planeter. Vi lär också av andeväsen, gudar och gudinnor. Små är vi människor - i ett stort Universum - men inte kraftlösa.  Sådana som oss "häxor" har funnits i alla tider, i olika tappningar, så visst har vi en historia, men det är inte den historien som du har hört. För att finna den måste du finna dig själv och dina möjligheter som människa. Du kommer då att se att inga andra varelser är kraftlösa och dumma heller, utom de människor som tror att djur och natur är en själlös massa som vi fritt kan använda som resurser. Precis som människor kan bli förstörda av arv och miljöfaktorer, så kan andra djur och väsen det också, så visst kan du finna både dumma och kraftlösa varelser av alla slag, men du ska då veta att det inte är den artens naturliga tillstånd. 

Sökandet efter Kraften är för mig sökandet efter det naturliga tillståndet. I det sökandet jobbar jag med att utveckla sidor hos mig själv som sällan prioriteras i vårt samhälle. Det är sidor som många andra kulturer har skattat högt, men som den vetenskapliga hegemonin i I-världen har svårt att erkänna. Om dessa sidor och kvaliteter erkändes officiellt i I-världen så skulle en stor del av vår livsstil bli ohållbar. Omgående. Helt enkelt för att när du utvecklar dessa sidor hos dig själv så kan du resa genom olika dimensioner. Du kan kommunicera med Vinden, Vattnet, Elden, Jorden och alla väsen som rör sig i, med eller genom dessa element. Djur och växter delar sin kunskap med dig. De osynliga hjälper dig och du ger dem sådant som de behöver. Samspel, inte utnyttjande. Lek och bus ibland, för humor har inte bara människan. Lite tricks råkar man också ut för då och då, så att man inte ska ta sig själv på för stort allvar. Med allt detta i bagaget, hur skulle människor då kunna fälla en hel skog? Fiska med kilometerlånga garner, eller spränga bort ett berg? Häxkonst manar till eftertanke. Precis som shamanism. Att leva i vår tid, i ett I-land, är svårt och många gånger händer det att vi tappar bort oss själva och kontakten med Kraften. Nu vill jag inte romatisera och säga att det skulle vara lättare att leva i ett U-land. Det har jag gjort, så det vet jag att det inte är. Där finns andra svårigheter. Inte minst med tanke på att U-landets tillstånd har uppkommit i kontakten med våra västländer... Men om jag inte hade tillbringat några år i Indien och Centralamerika så hade jag antagligen tagit livet av mig här. Fattigdomen har olika ansikten och vi är också fattiga. I anden. På glädje som inte bygger på konsumtion av något.

För mig är det inte möjligt att skriva under på det wiccanska "gör vad du vill men skada ingen". Hur skulle jag då få mat? Och kläder? Tanken är god, men den är omöjlig att efterleva om man inte med "ingen" menar människa. Eftersom jag anser att alla varelser har lika värde så blir det budet värdelöst. Däremot försöker jag göra så lite skada som möjligt, vilket inte är helt enkelt heller när man som jag är medborgare i ett I-land. Liv och död hör ihop. De är som två käftar som knaprar på varsin sida och därmed göder varandra. Människan har lyckats sätta hinder i vägen och skapat obalans på båda hållen. Det kan jag inte göra mer åt än att jag i min magi och i min vardag verkar för ett återställande av balansen. Jag bidrar till dödandet när jag väljer min mat och mina kläder. Jag eldar och bygger, eller bor i en byggnad. Jag konsumerar. Så är det för oss alla. Vad vi kan göra på det praktiska planet är att agera för ett hållbart samhälle och ett hållbart ekosystem. Att bara dansa runt på ängarna och sjunga för Moder Jord är bra, men det räcker inte. Om vi vill ha balans kan vi heller inte bara använda Kraften till att påverka saker som ska gynna oss, vi måste ge något igen. Något vi kan ge igen är ett erkännande av allt liv - och detta livs rätt att leva för sin egen skull. Vi kan agera i det privata på ett sätt som understryker och underhåller den tanken. Det handlar om att omsätta tanken till handling. Det är när vi lever vår magi och vår övertygelse som vi kan höra de djupare budskapen om vad Universum är och vilken roll olika vareleser har i detta fantastiska samspel. Det är då vi kan förändra, både oss själva och villkoren runt oss. Vet att du inte ens kan tappa en knappnål utan att det ger genklang i Universum!

 

 

De stora frågorna, de måste alltid finnas med, ligga där i bakhuvudet och styra handlingarna, men det är med små steg man lär sig kunskapen. Vad som är litet och vad som är stort för oss vet vi inte förrän vi prövar råden som givits av hjälparna. Något som för den mänskliga, fördomsfulla hjärnan kan te sig så trivialt och barnsligt kan bli en av de stora nycklarna till mysteriet. Det är svårt att inte värdera, hierarkiskt och döma i förhand, men det är bra att lära sig att låta bli. Att istället följa magkänslan. Också när det gäller vad som är rätt och fel. Så gott det går. En annan bra sak är att jobba med sina drömmar. De är en god väg till kunskap.

 

 

Stenar, ben, fjädrar, tänder och annat som kommer från jordens varelser är laddade med en viss kraft. Nuförtiden är det få häxor som tar livet av t ex en fågel eller  en fladdermus för att få tillgång till dess kraft men i böcker om folktro kan vi se att det var vanligt att folk gjorde så förr. Huruvida de verkligt kloka gjorde så, eller om det bara var en högst folklig magi, kan jag inte svara på. Många andra varelser fick sätta livet till när avsikten var att folk skulle få som de ville i kärlek, kunskap och ekonomisk lycka. I det här fallet talar jag inte om örter utan om varelser av kött och blod. Ormar, grodor, fåglar och fladdermöss låg särskilt illa till, om man ska tro folktrons recept. 

Nu, i vår tid, är det i alla fall mycket ovanligt att häxor ägnar sig åt den typen av magiskt hopkok. Dels har de flesta häxor ett etiskt synsätt som förbjuder dem att plåga andra, oskyldiga varelser, dels vet de flesta häxor att de får vad de behöver i gåva  - om de verkligen behöver just den fjädern, benbiten eller vad det nu kan vara  - ifall de tar en runda i tassemarker som kallar. Den häxa som börjat lära på riktigt har fått sina hjälpare, d v s någon form av representanter för den mystiska Urkraften som vägleder henne i hennes arbete. Men hu! Nu pratade jag ju ändå om häxor hit och dit - andra häxor också. Tur att jag känner ett par stycken, så att jag kan våga mig på en sådan generalisering som jag just hivade ur mig. Den som tror eller verkar annorledes får säga ifrån.

Fortsättning följer, så småningom.

 

 

 

margareta nobell