Shamanen

© Margareta Nobell

Shaman; ett exotiskt ord som kommer från tungusiskan, evenkernas språk i Sibirien. Bokstavligen betyder ordet shaman "den som vet". Och alla de som vet har lärt sig att den äkta shamanska kunskapen bara kan erhållas av den som har sett djupt, djupt in i den andra verkligheten. Traditionellt är shamanen den som har fötts två gånger, den som övervunnit döden. Shamaner finns - och har funnits - runt om hela vår planet, i en mängd kulturer under olika namn; noadi, anaqoq, mudang, curandera/o... En form av shamanism som praktiserades av våra nordiska förmödrar och förfäder var sejd. Det finns flera olika former av sejd, så det är lite missvisande att säga "en form" när sejd har använts till allt ifrån bot till krigskonst. Sejd är stor magi och när det gäller alla sådana kunskaper så beror utövandet på utövaren. Varje shaman är en medicinkvinna eller medicinman, men varje medicinkvinna/man, klok gubbe eller gumma är inte en shaman.

Shamanen går i följe med andarna, för hon har kallats av dem. De är hennes verkliga lärare, även om hon av en människa som börjat vandra Vägen före henne kan få lära sig berättelser, tekniker och förhållningssätt som hjälper henne att finna nya dimensioner i sökandet, nya frågor att söka svaren på. Den som vet förstår att hon aldrig kommer att bli fullärd. Att Mysteriet är större än vad någon människa kan fatta. Därför är hon ödmjuk, det är ju inte hon som gör jobbet. Hon är bara kanalen, verktyget som utvalts att samarbeta med andarna. Inga andar, ingen shaman.

Shamanen arbetar med extastekniker som gör att hon kan fara mellan världarna. Ofta porträtteras världarna i shamanens kosmiska karta som ett träd; Världsträdet, där stammen är den axel som går genom alla världar; axis mundi, själva världsaxeln.

Grovt indelat kan man tala om tre världar; Mellanvärlden, den värld vi bebor tillsammans med med en myriad annat liv; Undervärlden, världen under oss, vid Trädets rötter; övervärlden, världen ovanför oss, som Trädets krona sträcker sig igenom. Dessa världar kan sedan delas upp i flera världar eller dimensioner. Det beror lite på vilken tradition shamanen arbetar efter. 

Shamanen reser med sin frisjäl till trummans sång och med andarnas hjälp hämtar hon råd, kraft och bot till sitt folk, till dem som behöver. Trumman är en central kraft för många shamaner. Den kallas också för shamanens häst eller shamanens båt. 

Skallra, av Korpmor

Skallran, danserna, fasta, de heliga växterna, sånger och renande ceremonier är andra viktiga verktyg eller medel. Vilka som är viktigast för varje shaman eller lärling varierar beroende på personlighet och vilken kultur hon själv kommer ifrån. Alla verktyg som är henne behjälpliga i det spirituella arbetet är heliga för henne. De har ande, liksom allt annat runt ikring henne.  

Shamanen lever i en animerad verklighet där djuren kan tala – och träden, vinden, vattnet, elden, stenarna, floden, berget, sjön, havet, skogen, himlen, stjärnorna... Och bland dessa väsen bor också de som för många är osynliga; andar, gudinnor, gudar, naturväsen.

Shamanen är släkt med alla Jordens väsen. Hon är en av dem – inte över- eller underlägsen dem. Allt har sin funktion, det vet hon. Vare sig mer eller mindre. Allt som lever har ande och allt som har liv vill fortsätta leva – för sin egen skull - tills det dör en värdig död. Så när vi tar liv ska vi göra det i största respekt, och blidka de själar som därmed förlorar sin kropp och måste vandra vidare. Den som vandrar shamanens väg försöker handla till förmån för balansen i Universum. Det kräver medvetenhet och eftertanke.  

Varg, av Kraka Gustafson

Allt som har liv har en vilja att kommunicera, att få och ge, kärlek och respekt. Därför sörjer alla vi som har ett animistiskt synsätt när vi ser hur världens människor våldför sig på naturen och alla våra släktingar. Vi måste döda för att äta och klä oss, ta liv av djur eller växter, det är en gammal sanning. Det vet shamanen. Hon vet också att det som tas i respekt och tacksamhet accepteras, ty allt liv lever under samma villkor. Obalans är det som skadar och med de äldsta jobbar hon för att upprätthålla balansen, för att återställa vördnaden. I vår tid är det svårt, för så många är förblindade av begär och all obalans vi har ställt till med slår tillbaks på oss själva till slut. Shamanen i vår genomkommersiella tid vet också att det är svårt att genomskåda de falska rösterna och börja lyssna till den sanna sagan. Shaman is the wounded healer, den sårade helbrägdagörerskan eller botaren och hon vet, för hon har själv lidit, men hon har funnit sin egen bot med hjälp av andarna. Med den fann hon också kraften att kunna bota andra, kraften att kunna se mellan världarna. När hon väl vågade säga JA! och träda in i det okända, ge sig hän och slå följe med andarna.

Shamanism